En rad konsekvenser som en åldrande befolkning skapar har redogjorts för, men vad kan göras för att minska de negativa konsekvenserna?
Öka skattebasen: Åtgärderna bör handla om att öka skattebasen. Detta
kan gå till på olika sätt men storleken på den förvärvsarbetande
befolkningen och
deras inkomster är grundläggande. en kort siktig lösning så handlar det om att öka förvärvsgraden vilket ger effekt väldigt snabbt.
Detta kan ske genom
att exempelvis förlänga arbetslivet och öka arbetstiden per år. Varför förvärvsgraden bör ökas är för att det är viktigt för att motverka
det minskande antalet i arbetsför ålder och den ökande
försörjningsbördan. Detta skulle kunna ske genom att exempelvis höja pensionsåldern, just för att i dagens Japan så ligger pensionen på en låg nivå jämfört med hur gamla vi blir i dagens globala värld. Alltså öka arbetskraftsdeltagandet
bland grupper som har låg förvärvsfrekvens (unga, äldre, delvis
arbetshandikappade) eller att öka medelarbetstiden för grupper som
i hög grad. Men det uppstår även en konsekvens med en ökad skatt. En
naturlig konsekvens av ett ökat skattetryck är att det blir dyrare
att investera i och äga fastigheter. Vilket skulle den lokala/regionala befolkningen med att Det är därför inte bara
sannolikt utan också troligt att utländska investerare vid en
skattehöjning skulle dra öronen åt sig och omvärdera sin närvaro
på den svenska marknaden. Det skulle i sin tur ge kraftiga
återverkningar på fastighetsvärdena. Ett prisfall på 10–15
procent är inte osannolikt, ett prisfall som skulle slå hårt mot
stabiliteten i banksektorn. Men
följderna stannar inte bara vid att stabiliteten i banksektorn hotas
när värdet på panterna sjunker. Det blir också dyrare för
kommersiella fastighetsbolag att låna när bankerna ökar sina
riskpremier. Det smittar av sig på hela fastighetsbranschen och
leder till att investeringar i bostäder blir dyrare. Intresset för
att investera i bostadsfastigheter sjunker och nyproduktionen minskar
ytterligare.
Migration/Arbetskraftsinvandring: Migration
kan förändra befolkningssammansättningen och ge en ökning av
andelen människor i yrkesverksam ålder. Detta ger en positiv effekt
på ekonomin direkt. För att effekten ska bli positiv så är
integrationen av invandrare viktig. För att förändra
åldersstrukturen att migration ett bra alternativ. Men då även
invandrare blir äldre så måste invandringen vara långvarig
för att den på lång sikt ska kunna motverka att andelen äldre
ökar. Men det finns även problem av denna lösning. Problemet med denna lösning är att med hjälp av Japans befolkningspyramid som visar att det
kommer att behövas mer än en fördubbling av den förväntade
invandringen för att åldersstrukturen ska påverkas. Det krävs
även att invandrarna faktiskt får arbete. Med andra ord så måste man istället se till utlandet för att hämta arbetskraft
till sig. En del av den arbetskraft som saknas är akut och finns inte
att tillgå inom Japans gränser. Bland annat saknas i nuläget en
stor mängd doktorer och sjuksköterskor, men dessa måste klara
nationella examinationer för att få praktisera. Där borde staten
göra förändringar i kraven för att lösa den mest akuta bristen.
Även vårdpersonal som inte behöver någon utbildning är det en
brist på, men att hämta arbetskraft från utlandet kan vara svårt. Det andra problemet som uppstår med denna lösning är att eftersom dem måste ta hand om den större gruppen äldre som inte längre
klarar sig själva kräver i de allra flesta fall att man talar
japanska. Därför behöver man försöka höja statusen för
omvårdnadsyrket eftersom japaners inställning är att de inte vill
utföra arbeten som är hårda, smutsiga eller farliga. En hög
utbildningsnivå bygger inte bara på den inställningen utan gör
också många studerande överkvalificerade. Vad gäller just
invandring tror jag också att det skulle vara bra för Japan att få
in andra värderingar och synsätt.
Förbättra utbildningen: En
åtgärd på medellång sikt (10-50 år) för att öka skattebasen
är att effektivisera utbildningen. På detta sätt
kommer produktiviteten
i arbetskraften att höjas liksom inkomsterna. Att effektivisera utbildningen
genom att den ska genomgås på kortare tid är en investering som
ger avkastning
så småningom och är positivt på flera plan. Det skulle bland
annat motverka
att familjebildandet får vänta vilket innebär att många inte
hinner skaffa det antal
barn de egentligen skulle vilja ha samt motverka att arbetslivet
förkortas. Utbildning har alltid varit väldig viktig i Japan, men
den är avgiftsbelagd från och med gymnasiet. Det medför en stor
kostnad för föräldrar att låta sina barn utbilda sig och det är en
av huvudorsakerna till att det är dyrt att skaffa barn i Japan. I
och med den ökade mängden gamla som behöver hjälp finns idag ett
underskott på arbetskraft inom områden som inte kräver någon
högre utbildning. Staten borde försöka minska vikten av utbildning
och tillhandahålla kortare utbildningar inom servicesektorn. Dels
för att få fram mer arbetskraft och dels för att visa att man inte
måste utbilda sig på universitetsnivå för att få ett
respektabelt yrke.
Öka antalet barn som föds: Den
största och bästa lösningen som jag finner på lång sikt (20-70
år) är att öka födelsetalen. Huvudsaken är att den aktiva delen
av befolkningen på lång sikt inte minskar
då detta skulle innebära minskad skattebas och att det blir svårare
att se till att
de äldre får en rimlig välfärd. Investeringar i barn kostar
mycket och tar lång tid innan
de ger avkastning det är mycket viktigt att försöken att påverka
födelsetalen redan nu. Det krävs resurser till familjepolitiken
och de personer som tvekar inför att skaffa barn på grund av
praktiska eller ekonomiska problem ska
det underlättas för.
Familjepolitiken som politisk åtgärd handlar om de beslut som ska
tas för att främja barnafödande så att samhället kompenserar
för kostnaderna som uppstår för att skaffa barn. Det blir hela
tiden dyrare att skaffa barn och hur arbetsmarknaden, de sociala trygghetssystemen
och bostadsmarknaden är utformade påverkar nivån på barnafödande. Eftersom att det är väldigt dyrt med att skaffa barn i Japan så krävs det statliga reformer. Konkreta exempel på förslag inom familjepolitiken i
Japan är ökade resurser gällande: föräldraledighet, barnbidrag
och vård av barn vid
sjukdom.
Ett
tydligt mönster gällande konsekvenserna och åtgärderna på
nationell och global nivå är att de flesta
handlar om ekonomi. Exempelvis sociala konsekvenser och konsekvenser
som handlar
om miljön, hamnar i skymundan bakom de ekonomiska. Vad kan då detta bero
på? En anledning kan vara att det mesta i vårt samhälle idag
kretsar kring ekonomi, samma fokus återfinns gällande den åldrande befolkningen i världen men framför allt i Japan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar